På golvet i en industrilokals kök har hemlöse Rolf Karlsson, 57, tillfälligt fått tak över huvudet.
Under den senaste månaden har han varit utan bostad och han är besviken på att inte Hultsfreds kommun hjälper honom med ett permanent boende.
– De visar ingen sympati, säger Rolf Karlsson.
Rolf Karlsson, 57, från Hultsfred har fått sitt liv vänt upp och ner under 2018.
Som värst blev det i vintras när han inte längre fick möjlighet att bo kvar och ta hand om sin handikappade bror i hans lägenhet i Hultsfred.
– Min bror fick en hjärntumör 2011 och då var det han som ville att jag skulle bo hos honom. Jag bodde och jobbade som ledsagare åt honom från 2011 till januari 2018, jag hjälpte till med att laga mat och lösa övriga sysslor. Men plötsligt tyckte inte hans förvaltare att jag skulle vara där längre, säger Rolf Karlsson.
Blev inlagd på sjukhuset
Det blev startskottet på ett än så länge tungt och jobbigt år.
I samma veva hamnade han på Västerviks sjukhus på grund av för högt blodsocker, vilket resulterade i att han fick diagnosen diabetes.
Efter sjukhusvistelsen stod han utan bostad och ställde då sitt hopp till socialförvaltningen och Hultsfreds kommun.
– De kunde inte hjälpa mig och sa att jag fick fixa det själv. Jag kände mig tom, jag hade inte ett öre i fickan och inget att äta. Som tur väl är kunde jag bo i ett ledigt rum på vandrarhemmet, säger han.
Bodde på scenen i Järnvägsparken
Han kom sedan i kontakt med sin gamle kompis, Per Nero, som han kände sedan tidigare. Per hade en lägenhet i Virserum och där bodde de till slutet av april innan kontraktet sades upp på grund av att lägenheten skulle renoveras och i stället användas av den lokala PRO-föreningen.
Under hela maj och halva juni har de varit hemlösa och bott på en mängd olika platser i Hultsfred.
– Vi har bott i husvagn, på campingen och ja, överallt. Den sista tiden har vi bott i Järnvägsparken och legat på scenen, jag var där i tre veckor. Per blev inlagd på sjukhuset där ett tag och när han kom hem från sjukhuset frågade han kommunen om de kunde hjälpa till, då fick han som svar att vädret var så fint att det gick bra att sova utomhus, säger Rolf Karlsson.
Ville ställa barack utanför kommunhuset
De två männens ohållbara situation har observerats av en lokal företagare som har följt misären på nära håll. Företagaren tog i sin tur kontakt med en annan lokalföretagare Inge Hyckenberg, som hela tiden varit fast besluten om att det ska lösa sig.
– Han (Inge) ville först att vi skulle ställa en barack utanför kommunhuset förra fredagen och visa att det finns hemlösa i Hultsfred men det kändes lite så där för mig. Jag tyckte att det kändes bättre att prata med dem först innan vi gjorde något sånt, säger han.
Sagt och gjort. I måndags var Per och Rolf på kommunhuset igen men de fick inget gehör från kommunen.
– Vi hade tagit med oss vår packning men de sa att de inte kunde hjälpa oss. Marie (Stjernström, sektionschef på IFO Vuxen) gav oss ett blankt nej, det gick inte att lösa. De kunde inte hjälpa oss, det får vi lösa själva, säger han.
Vad säger de till er?
– De menar att vi ska fixa det själva men ingen av oss kan det. Vi finns i Kronofogdens register och då får man inte hyra någon lägenhet. Därför har vi bett dem om hjälp men de visar ingen sympati.
Hur ser du på deras agerande?
– Jag tycker att det är förjäkligt. Det ska inte få gå till så här.
Bodde tio år i Thailand
Efter att ha fått nobben i måndags bor Per och Rolf tillfälligt i Inge Hyckenbergs industrilokaler i Farsons hus i Hultsfred.
– Här har vi ett 5 000 kvadratmeter stort boende, det är himmelriket jämfört med var vi har varit tidigare. Nu har vi värme, slipper regnet och kan laga lite mat. Vi bor på golvet i lunchrummet.
Han menar att de står där de står och inte kan göra något annat än att hoppas på att det händer något.
– Vi har sagt att vi ska bo här till efter midsommar, sen hoppas vi att det kan ordna sig på något vänster. Men det händer ingenting och jag är inte så sugen på att gå upp till kommunhuset. De gör inte ett skvatt, säger han.
När han inte längre fick vara kvar hos sin bror i januari tidigare i år vände allt och innan den händelsen tycker han att livet var rätt så ordnat.
Mellan 1999 och 2009 bodde han i Thaliand, jobbade som kock, gifte sig och byggde hus innan han återvände hem till Sverige.
– Sedan dess har jag lagt ner hela mitt liv på att hjälpa honom, sen kom hans förvaltare och då vände allt. Jag hade ledsagarlön plus en halv sjukpension på 3 700 kronor, säger han.
"Har bara gått nedför"
Det har tagit honom hårt och för att komma på andra tankar har alkoholen blev en kortsiktig lösning i allt det mörka.
– Jag dricker alkohol, det sticker jag inte under stolen med men jag kan faktiskt sköta om mitt liv ändå. Jag har druckit alkohol i många år, något som har varit en tröst i all bedrövelse. På sistone har jag inte druckit lika mycket. Jag har alltid skött om min bror, han har alltid kommit i förstahand.
Hur ser du på allt som har hänt?
– Det har bara gått nedför, det har det gjort. I övrigt har jag haft ett bra liv med bra föräldrar och jobbade som snickare i familjeföretaget innan mina axlar tog slut och jag sadlade om till kock på 80-talet.
Nu bor han på köksgolvet i en industrilokal och saknar allt.
– Jag är hemlös, har ingen adress och kan inte få någon post eller någonting.
Fotnot: Här kan du läsa om socialtjänstens syn på situationen.